Skulle du vilja minska din stress och öka din kroppsmedvetenhet? Har du ofta huvudvärk och sover dåligt om natten?
Jag tror att svaret på detta är ett stort ruggande JA för en hel del. Vem vill inte ha lugn och ro i kropp och sinne och slippa känna hur stressen flåsar i nacken och den ständiga oron som gnager inuti benmärgen? Vem har inte ofta huvudvärk och sover dåligt om natten? Är det inte liksom så livet är?
Även om många av oss egentligen vet, innerst inne att vi skulle behöva (eller vill) förändra vår situation så kan det ändå vara svårt att ta det där steget över tröskeln, våga välja något utanför vår komfortzon. Eller kanske livspusslet känns övermäktigt och det blir liksom tilt i hjärnkontoret när du försöker tänka på i vilken ände du ska börja, hur ska du göra och går det ens att förändra?
Helst av allt kanske du bara skulle vilja dra täcket över huvudet, somna om och när du vaknar igen är alla hinder och problem som bortblåsta och livet bara leker, ingen stress, ingen oro, ingen huvudvärk, ingen smärta.
Detta kanske låter lite överdrivet för vissa, men för en hel del, är det så här vardagen kan kännas. Jag vet av egen erfarenhet, jag vet utifrån många av mina egna klienter som jag coachat och flertalet yogisar som kommer på mina yogaklasser. Och tittar man på hur det ser ut i samhället i stort så vittnar det om rejäl ökning i den psykiska ohälsan, vi sover sämre och sämre och stressen ökar mer och mer och våra kroppar gör mer och mer ont.
Så många som kommer till mig och önskar de hade mer energi, de känner sig så trötta och slitna och skulle bara vilja trycka på pausknappen för att få tid att landa.
Ja ibland behöver vi trycka på pausknappen för att landa, om inte kroppen hinner trycka på den först, då har vi inget val…. Den slår undan benen på oss, men inte för att den är elak på något sätt, nej vår kropp vill oss alltid väl men vi lyssnar inte på den, vi hör inte när den viskar, vi hör knappt när den skriker.
Vår kropp pratar med oss hela tiden men ofta förstår vi inte dess signaler förrän det kanske är för sent. Vi har tappat vår närvaro, vår medvetenhet och vår kommunikation med vår kropp. Vi lägger inte längre märke till när vi får smekningen på kinden, när kroppen på ett mjukt sätt försöker säga till oss att vi kanske inte är på rätt spår, att vi behöver ta höger här i stället för vänster. Vi har checkat ut från kroppen för så länge sedan så vi kanske behöver ett ”helt hus som rasar över oss” för att vi ska stanna upp och förstå. Och även när huset rasar över oss, kan vi ändå inte riktigt förstå vad det var som hände. Alla signaler fanns där men vi såg dem inte, vi lyssnade inte, vi förstod dem inte.
Kära läsare, om du känner igen dig på något sätt i detta, lova mig att inte döma dig själv, var inte arg på dig själv, klanka inte ner på dig och din kropp. Jag vet det är inte lätt, jag vet det är så mycket lättare att bli arg och besviken på sig själv, känna sig misslyckad, dålig och värdelös. Det hjälper tyvärr inget alls, det leder oss i stället ännu djupare ner i avgrunden.
Frågan är, när du talar illa om dig själv, hur känns det då i kroppen och i sinnet? Blir du lätt och glad eller blir du tung och nedstämd?
Jag gissar på att du blir tung och nedstämd, dvs det är inte sant för dig, du är inte värdelös, du är inte misslyckad eller dålig. Du har gjort det bästa du kunnat med de verktyg du haft tillgängliga för stunden och du har gjort de val du trodde var de bästa för dig just då, efter dina förutsättningar, efter vad du lärt dig från din omgivning och utifrån de hinder och motstånd som låg framför dig just då.
Tänk om detta var precis vad som behövde ske för att du skulle ge dig själv möjlighet att öppna upp för något nytt att komma in i ditt liv, den förändring du medvetet eller omedvetet frågat efter som nu dök upp på ett helt annat sätt än du tänkt dig?
Kroppen pratar med oss hela tiden, ger oss signaler, ger oss information och försöker guida oss genom livet, men om vi inte förstår just vår kropps signaler, hur ska vi då veta vilka val vi ska göra som passar oss och vår kropp? Hur ska vi veta vad vi mår bra av och vad vi behöver när vi inte är närvarande med vår kropp?
Så hur kan jag bli mer närvarande med min kropp kanske du frågar?
Ett första steg är just att stanna upp, slut dina ögon om det känns ok. Sätt dig eller lägg dig, ner och börja ta några lugna, djupa andetag, in genom näsan, och ut genom näsan.
Bli medveten om ditt andetag, se om du kan följa andetaget in genom näsan och ut genom näsan. Kan du lägga märke till vad som händer i kroppen? Lägg en hand på bröstkorgen och en hand på magen, strax ovanför naveln. Hur känns det att hålla händerna mot kroppen?
Sedan säger du till dig själv, tyst eller högt;
– Tack kroppen för att du finns där för mig, tack för att du försöker visa mig vägen och inte ger upp, trots alla bedömningar jag lägger på dig, trots alla år jag inte stannat upp och lyssnat på dig. Jag är ledsen att jag inte förstått vad du vill säga mig, men nu är jag här, villig att lyssna, villig att lära mig förstå dig. Kan du visa mig vägen framåt på ett sätt som jag förstår och som är mer behagligt för oss båda?
Detta är ett exempel på ett första steg, det betyder inte att allt löser sig efter en gång eller att du förstår direkt vad kroppen egentligen säger dig. Men vi behöver börja någonstans om vi vill bli vän med vår kropp igen, om vi vill börja förstå dess signaler och få ökad medvetenhet och kunna göra val som främjar vår hälsa, vårt välmående och kan öppna upp för nya möjligheter att komma in i vårt liv.
Underbara du, testa gärna övningen ovan, varför inte ta dig tiden varje dag, en kort liten stund och se om du kan vara i tillåtandet till allt som dyker upp i ditt medvetande.
Se om det är möjligt släppa alla förväntningar och bara vara i flödet en stund, släpp taget, släpp kontrollen och tillåt dig att ta emot dig själv och din kropp precis som du är.
Så vad mer kan bli möjligt nu för dig och din kropp som du kanske inte trodde var möjligt innan?
Med kärlek och omtanke
/Mia